Jag tycker ideén om Järnladyn (om Englands kvinnliga premiärminister) var en snyft story om en gammal senil dam som hade lite tillbakablickar och man ska tycka synd om henne.

Vore mer intressant med ett perspektiv hur hon växte upp, i vilken miljö och hur hennes LIBERALA politik tog sig an och hur reformerna som hon drog igenom (med järnhand) påverkade Britterna och vilka effekter besluten fick på landet.

Margaret Thatcher ansågs, inte minst i socialdemokratiska Sverige, vara en makthungrig, stark, narcissistisk drake.
I denna film om denna kvinna, som under ett decennium, var Premiärminister i ett konservativt parti märks det knappt alls. I den här filmen är hon en gammal, gullig snäll tant som får skäll när hon går ut och köper mjölk, dricker lite för mkt whiskey och längtar tillbaka till tiden då hennes barn var små och hennes man var ung och frisk.
Vi får veta att hon, trots att hon var kvinna, hustru och mor, aldrig tänkte finna sig i dåtidens traditionella lott och bli hemmafru. Då vill man ju se mer av den delen av kvinnan. Kvinnan i sin karriär som Premiärminister! Att lägga så stor vikt vid att visa den fd premiärministern, nu senildementa damen som äter ägg med sin imaginära man, tar alldeles för stor del av filmen. Det intressanta med denna kvinna, förutom hennes frisyr, är ju att hon var en stark kvinna i maktposition! Kunde vi inte fått se mer av hur hon var i karriären bland alla slipsar? Kunde vi inte fått uppleva mer om hur folket kände inför denna kvinna, både dom som var för och emot? Kunde vi inte få uppleva mer utrikespolitik och få veta mer om hur hon togs emot av resten av världens ledare?
Filmens budskap känns som en ursäkt och ett förlåt utan att ha visat vad det är man ber om ursäkt för. Var det för att hon valde karriär istället för att ta hand om man och barn på heltid? Man går från salongen med en känsla: "Hon var trots allt människa", men varför man känner så vet man inte riktigt. Hade filmen handlat om vilken tant som helst hade jag kanske nöjt mig med det. Snygg kostym dock, och Meryl Streep är ju som vanligt, fantastisk.